Jag


Jag och Josefine


Jag och bästa Sofiie!

Sofiie, Jag och Adina

Hoppas ni har grattat era mammor?
Jag vill bara säga att jag älskar min underbara mamma så otroligt mycket. Hon är världens bästa mamma, allvarligt talat. Hon säger att hon älskar mig minst tre gånger per dag och det gör mig trygg. Hon älskar mig och jag älskar henne. Hon är värd allt det braiga i livet. Hon lyser alltid upp min vardag. Hon är underbar och hon är MIN skatt, min älskade mamma.

Jag hatar den här känslan.
Det är inte rätt, det är inte lätt.
En klump i magen, tankar som snurrar i skallen.
Ångestens timma har fallit i mitt bröst.
Det värker, jag får ingen luft.
Jag önskar att det var kväll, så dte var överstökat.
Jag vet att jag måste göra det, för annars blir det bara värre.
Mardrömmar, syner, ångest.
Jag vet att ni inte finns, ni bara luras, dumma demoner.
Jag bara inbillar mig, ni är bara fantasi.
Ni vill bara skrämma mig.
Jag är inte värd att falla ner igen.
Jag är värd att må bra, eller hur?
Men jag måste göra det, jag har inget val.
Jag ställer mig upp för snabbt, jag blir yr, det snurrar.
När kommer månen, så jag får sova bort den här dagen och alla andra dagar.
Jag är svag, nej stark, nej svag, nej stark.
Jag vet inte vad jag är.
Jag har intalat mig själv så många gånger att jag är svag att jag tror på det.
Men alla andra säger att jag är stark, Gud säger att jag är stark.
Men jag orkar inte vänta på kvällen.
Ska jag somna med våta eller torra kinder?
Ett leende eller med tunga läppar?
Med en klump i magen eller en "bra" känsla?
Jag vet inte, för jag orkar inte vänta.
Jag lever bara, jag sover, äter, tränar, skolan, sova och sen går det om.
Om jag skulle lagt in något mer skulle jag gått sönder.
Jag har inte tillräckligt med tid, tiden tar snart slut.
Jag vill säga att jag kommer må bra, men jag är rädd att jag ljuger då.
JAG VILL JAG VILL JAG VILL!
Skriker jag, men jag kanske går sönder på vägen mot lyckans land.

Idag är det 6 år sen världens
bästa morfar lämnade jorden.
Hans fötter lyfte från marken.
Han är hos Gud nu, han är med
gud och alla änglar.
han är trygg där, det vet jag.
Jag vet att du förändrade mångas liv,
för du var livets glädje.
Det var du som gjorde allt dött levande igen.
Jag var bara nio år när du flyttade till gud.
Jag var liten men jag kommer i håg det så väl.
Mamma åkte upp till dig i Skövde.
Vi fick inte hänga med,
men du var med morfar tills hans sista andetag.
Jag är så glad att min mamma fick en sådan underbar far.
Du var allas barnbarns bästa morfar.
Även fast du är borta så vet jag att du är närvarande just nu.
Du ser vad jag skriver, du läser det.
Du är med mig i skolan, hemma, när jag är med vänner, när jag är själv,
när jag är glad och när jag är ledsen.
Du är min skyddsängel.
När solen är framme är det du, du symboliserar solen för mig.
Du lyser upp allt det mörka.
Du gör min dag lite lättare att leva.
Jag kommer fälla tårar idag, för jag saknar dig så!
Jag önskar så att du fanns här, att du inte var så sjuk som du var.
Men samtidigt gråter jag av att jag är glad för att du inte behövde plågas.
Du somnade in som törnrosa.
Du är min älskade morfar.
I mitt rum idag ska det brinna ett ljus och framför ljuset ska det stå ett kort på dig.
Ljuset ska brinna hela dagen, för att jag tänker på dig extra mycket idag.


Jag älskar dig, nu då och för alltid!