Är det inte konstigt hur en annan människa kan ha förmågan att bilda sockerdricka i varenda del utav min kropp utan att själv veta om det? Att personen i fråga kan få mig så pass mycket ur balans att jag flera gånger dagligen svävar iväg bland tusentals tankar utan att egentligen förstå vad det är jag tänker på? Jag tycker att det är läskigt. Känslan utav att falla handlöst framåt i någon slags skräckblandad förtjusning. Känslan av att vara så totalt uppslukad utav en person som förmodligen inte ens vet vad man tänker. Samtidigt som hjärnan går på högvarv och man egentligen bara skulle vilja skrika ut det man innerst inne tänker, så backar man, enbart för att man är rädd att sanningen ska skada mer än vad den ska göra nytta.

Tänk om jag kunde marknadsföra mig själv på ett sådant sätt att jag i hans ögon framstår på samma sätt som han i mina. Det finns ingen logik i detta och jag inser det själv. Det sitter en liten ängel med djävulshorn på min axel och viskar ord till mig jag inte kan förstå. Det känns lite som om jag blivit förtrollad utav något oförklarligt övernaturligt därför att jag själv inte kan förstå det som händer just nu. Det är läskigt, skönt, omtumlande och oförklarligt. Det är fel, det är inte rätt, det är konstigt, det är... Ja, vad är det? Och hur kommer det sig att vissa människor har förmågan att fängsla någon annan så till den milda grad att man själv inte vet hur det gick till?

hej alla!
Dagen i dag har varit jobbig. Började med skolan till 15.00. Stod och väntade på bussen i 20 minuter sne åkte jag hem, bytte om och gick ut och gick i 1 timme och 10 minuter. Pratade med lillasyster samtidigt också, i telefon. Å saknar henne! Sen duschade jag, åt och sen åkte jag på bio: Little Fockers haha sjukt rolig film alltså! NU är jag hemma och är jääätttte trött!! Har suttit och gjort läxan i so. Nu ska jag nog lägga mig och läsa.
Hoppas ni mår bra?



Som ni ser är jag trött ZZzzzzZzz

Jag letar febrilt efter det magiska glitter som i filmens värld faller över flickans axlar för att sedan berusa henne så till den milda grad att man bokstavligt talat kan ta på glädjen och lyckan hon lever i. Jag letar efter den säkerhet som i andras ögon kan riva berg och höga murar men som i mina ögon försvinner på ett ögonblick. Jag lever på känslan av att vara behövd istället för att ta itu med demonerna som spökar inom mig när mörket faller på. Trots att mörkret är min värsta fiende så är det utan att jag kan förklara varför faktiskt där jag känner mig som säkrast. Det är fienden som håller min hand om natten.

Mitt magiska glitter kan inte hittas någon annanstans än inuti mig själv, men jag kan inte pussla ihop den trasiga labyrint inom mig som behöver bli hel för att jag ska hitta min magi. Jag skriker högt för att få ur mig mitt elände och jag gör allt för att mitt hjärta återigen ska blottas efter vad som känns som åratal av glömska. Jag vill fria mitt sinne och visa er mitt hjärta. Jag vill inte att mitt hjärta ska vara undangömt, utan jag vill att mina ord ska få er att våga tro på en bättre framtid. Jag känner mig som en mörk svan bland alla bländade vita, som ständigt gör folk besvikna och jag saknar den energi jag egentligen vill sprida till er ♥

(Erikas Bild)

Syster Erika.


Julia P+hennes fantastiska familj (Åsa, Thomas, Oskar, Elina, Carl-Johan)


Sofiie S


Sally B


Isagel, Jasmine & adina


Sofie S


Linnéa S


Sara W


Bror Linus


Lillasyster Karolina


Sprallice (alice)


Felicia B


Bella K


Filippa M


Selma S


Lowa & Simon+Jakob


Agnes C

Ni är bland det bästa i mitt liv!
Ni alla gör så jag orkar, det finns flera men vet inte om jag får lägga upp bidler?
Men i alla fall, ni vet vilka ni är, ni är guld värda.
Älskar er.

XOXO Linnéa.