Jag letar febrilt efter det magiska glitter som i filmens värld faller över flickans axlar för att sedan berusa henne så till den milda grad att man bokstavligt talat kan ta på glädjen och lyckan hon lever i. Jag letar efter den säkerhet som i andras ögon kan riva berg och höga murar men som i mina ögon försvinner på ett ögonblick. Jag lever på känslan av att vara behövd istället för att ta itu med demonerna som spökar inom mig när mörket faller på. Trots att mörkret är min värsta fiende så är det utan att jag kan förklara varför faktiskt där jag känner mig som säkrast. Det är fienden som håller min hand om natten.

Mitt magiska glitter kan inte hittas någon annanstans än inuti mig själv, men jag kan inte pussla ihop den trasiga labyrint inom mig som behöver bli hel för att jag ska hitta min magi. Jag skriker högt för att få ur mig mitt elände och jag gör allt för att mitt hjärta återigen ska blottas efter vad som känns som åratal av glömska. Jag vill fria mitt sinne och visa er mitt hjärta. Jag vill inte att mitt hjärta ska vara undangömt, utan jag vill att mina ord ska få er att våga tro på en bättre framtid. Jag känner mig som en mörk svan bland alla bländade vita, som ständigt gör folk besvikna och jag saknar den energi jag egentligen vill sprida till er ♥

(Erikas Bild)