Den här texten är ägnad åt en speciell person som verkligen är värd guld.

Hennes namn är Emmy Larsson.
Du, Emmy har verkligen en stor plats i mitt hjärta och jag älskar dig.
Jag har inte pratat med dig i verkligheten på snart två år, men det betyder inte att jag inte har tänkt på dig.
Jag har tänkt och tänkt tillbaka på första gången vi sågs.
Jag tror det var sommaren 2005 på Flahult.
Du, Isabell och Ida var på flahult tillsammans och jag minns det så väl.
Dina vackra ögon, ditt gulliga leende och din bedårande röst som gjorde varje kallhjärtad person varmhjärtad.
Jag kom ihåg att jag tänkte: Å Så otroligt fin hon är, hon Emmy, jag är avundsjuk på henne.
Sen blev vi vänner och vet du hur otroligt gad jag blev?
Du gjorde 4 läger minnesvärda gumman.
Utan dig på lägret skulle det blivit otroligt tråkigt och meningslöst.
Sen har vi inte träffats sen 2009 på sommaren på Steninge.
Vi har bara snackat lite smått på Bilddagboken men annars inget och det är så synd för jag vill inte mista kontakten med dig.
I alla fal, när jag läste om vad som hänt, det var i torsdags då jag läste det på issas blogg.. 
Då höll jag inne min gråt tills på kvällen då jag brast ut i gråt.
Jag grät och jag kunde inte begripa varför det just ska hända alla underbara människor?
För du är underbar Emmy, helt otroligt amzing!
Sen fick jag skuldkänlor över att jag anser att jag inte gjort tillrcäkligt för dig, jag har inte funnits hos dig som jag borde gjort..
Jag har tänkt på dig jätte mycket de senaste dagarna, tänkt på att jag vill krama dig, hålla om dig och finnas hos dig nu och för alltid.
Du är värd allt gott i världen ska du veta och du kommer verkligen bli något stort när du blir stor.
I mina ögon är du redan helt otroligt mega super duper dunder bra.
Du är fin både på in-och utsidan hjärtat och Isabell, ida och alla andra som har nöjet att få vara i din närhet har sådan tur att de får vara med en sådan fin person.
Du har lärt mig mycket bara genom att du har funnits, stöttat, tröstat och gläds med/hos mig.
Vi har kännt varandra i 6 år, 6 både bra och dåliga år.
Du har funnits hos mig och du finns i mitt hjärta tills dagen då jag dör.
Jag vill inte gå miste om en guldklimpt. NEVER!
Jag vet att du har en otroligt svår tid framför dig och det kommer verkligen vara svårt och jobbigt.
Men JAG VET också att du kommer klara det, det vet jag.
Vet du varför?
Jo för du är så otroligt stark och värdefull.
Du är en ögonsten, en klippa, en vän, en glädje och en varmperson som verkligen kommer bli något stort!
Du kanske tänker att jag bara skriver för att jag vill ha uppmärksamhet eller något liknande?
Men så är det inte, jag vill beskriva för dig att du är så otroligt mycket värd för mig och hur otroligt fin du är!
Jag älskar dig Emmy, nu och för alltid.♥

//Din Linnéa